Kom, Guds församling, var ej sen

1. Kom, Guds församling, var ej sen,

ty solen nu sitt blida sken

på nytt har börjat visa.

Gud har ju denna natt oss täckt

med sitt beskydd och ömt oss väckt,

ja, honom må vi prisa!

Han oss hör,

därför bör

vi oss glädja

och framträda 

med vår gåva

och Guds nåd och godhet lova.

2. Vart djur på marken fröjdar sej 

och på sitt sätt lovsjunger dej, 

du store världens Herre. 

Var fågel sjunger dej till pris, 

vart träd, var blomma på sitt vis, 

det större med det smärre. 

Vi har fått 

mera gott, 

större gåvor, 

bättre håvor 

än de alla; 

därför bör vi dej åkalla. 

3. Din omsorg har ledsagat oss, 

så underbart bevarat oss 

allt ifrån moderlivet. 

Du var hos oss med hjälp och tröst, 

när vi låg vid vår moders bröst, 

och oss av nåd du givit 

liv och lem, 

hus och hem,

oss försvarat, 

oss bevarat 

från elände, 

som vi själva inte kände. 

4. Men störst är dock den nåden, Gud, 

att du oss givit dina bud 

och låtit oss få veta 

hur du oss alla friköpt har, 

och vad som väntas av envar

som kristen vill få heta.

Oss du drog

och upptog

i din kyrka -

vi får dyrka 

dej och höra 

ordet som kan saliggöra!

(Se även fortsättningen Min Frälsare, den nådekraft)