Jag i tysta skuggors timmar

Alt. koral:



1. Jag i tysta skuggors timmar
Herrens lov förkunna skall.
Himlen av hans klarhet glimmar,
jorden är hans fotapall.
O min tro, du själens öga,
skåda den som i det höga
dessa sköna facklor satt
att oss leda i vår natt!

2. Skriv på fästet, klara måne,
Skaparns milda majestät!
Du oss ljus i natten låne,
så vi där kan se hans fjät!
Gläns nu över berg och dalar,
allt om Herrens under talar.
Kläd i silver flod och fält:
över allt sin tron han ställt.

3. O så nära, mej så nära
är du då, Oändlige!
Fast mitt öga ej kan bära
glansen av ditt anlete,
fastän tankarna blir matta
när de dej försöker fatta,
lever jag och rörs i dej,
Gud, min Gud, så nära mej!

4. Din förblir jag när jag vaknar,
när jag går till nattens ro,
och det ljus som här jag saknar
bidar jag med stadig tro.
Jag i stilla andakt tiger,
men min ande högre stiger
än dit alla stjärnor når,
än dit alla tankar går.