Morgonrodnaden skall väcka

1. Morgonrodnaden ska väcka
mej till helga sångers ljud.
Tidigt vill jag händer sträcka
upp till Herren Gud, min Gud,
och med hjärta och med tunga
den Allsmäktige lovsjunga.
Han min lovsång ej försmår,
när till nådens tron den går.

2. Sol från världens gryningstimma,
som i Edens lunder brann,
för vars strålar nattens dimma
från en nyfödd jord försvann,
se, hon ännu härlig brinner,
ännu milt hon oss påminner
att med samma nåd och makt
Herren på sitt verk ger akt.

3. Herren Gud i alla tider
är de sinas ljus och tröst.
Frid och salighet sej sprider
från hans ord till alla bröst.
Han i alla evigheter
över allt vad fader heter
är i himmel och på jord
som den rätte Fadern spord.

4. Därför vill jag hoppfull möta
allt vad han mej förelagt,
och mitt kall med trohet sköta
och förbida vad han sagt.
Glad som fågeln skall jag sjunga,
när jag går i dagens tunga,
trygg i Herrens skugga bo,
när jag går till nattens ro.

5. Och när solen mer ej röjer
sej för jordisk blick en gång,
örat hör och tungan höjer
här ej mera bön och sång,
då ska öga, tunga, öra
bättre skåda, sjunga, höra
Herrens nåd och härlighet
i en salig evighet.