1. Du som är morgonrodnadens klarhet lyser nu upp både himmel och jord. Bortdrivet, skingrat är jordlivets mörker, och alla himlar får ljus ifrån dej. Ja, så som ljuset går fram ifrån solen, så strömmar misskund och nåd ifrån dej.
2. Du är en rikt överflödande källa, bräddfylld av nåd till de nödställdas hjälp. Genom din kärlek, som dragit mej till dej, de som är döda i synd ska få liv. Ja, både sotsvarta, lata och kalla ska i din blödande kärlek få liv. Text: Birgitta Birgersdotter (1303-1373), bearb. A.H. 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar